AlexandraWedebrand

Så sjukt länge och så obeskrivligt mycket som jag har velat detta! Kan jag knappt nu fatta att jag faktiskt har blivit antagen! Lilla jag, av så många som är så otroligt bra?! Vem hade trott det!?!? *CRAZYGLAD*

Har enda sen jag va där på audition gått runt och väntat på besked med världens klump i magen. Har velat veta, men samtidigt inte, eftersom jag har varit så fruktansvärt rädd för att bli nekad..

Jag är inte den som har världens största självförtroende, särskilt inte när det gäller sång. Jag ser mig själv inte som en som har fin röst och har självklar plats på scen. Jag jämför mig alldeles för mycket med alla runt omkring.
Det är nu under det senaste året som jag har börjat våga att lita mer på mig själv, och framför allt på alla de runtomkring mig och våga sjunga mer högt inför andra. Kanske inte många som lagt märke till det, men jag har verkligen kämpat med detta, eftersom jag vill verkligen sjunga, och jag vill känna mig duktig. Men det är inte lätt när man inte känner sig det.
Så jämfört med hur jag va för ett år sen, har jag kommit en lång väg nu.

Har fortfarande svårt att ta komplimanger som syftar på att jag sjunger fint. Så därav kan jag knappt tro att de tyckte jag va tillräckligt duktig för att platsa där! :')

Detta är min dröm. Jag har nu följt min syster under hennes år i Glimåkra, och det har skapat en dröm hos mig som bara har växt och växt. Att ha varit på konserter med hennes kör, har frambringat en sån "JAG VILL OCKSÅ"-känsla inom mig så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Att ha träffat alla underbara mänskorna i hennes kör har fått mig att känna glädjen och viljan ännu mer. Att ha varit där nere hos henne, och sett hur hon har det.. längtan har bara blivit större och större! Jag vill, jag vill, jag vill!! Men det har alltid funnits de dära.. "men jag är inte tillräcklig duktig, konkurrensen är för stor.."


...Men de ville ha mig.