Gott nytt år!
Ville bara passa på att önska alla som läser detta ett riktigt gott nytt år! :)
Min kväll kommer spenderas inne i Kalmar på en restaurang med mina fina vänner samt i Nybro. Mys!
Får se om jag får tid sen till att skriva en liten sammanfattning av mitt 2011.
Hörs nästa år! ;)
Uppdatering.
Hej där! Blir inte så mycket tid till att sitta här. Händer saker ständigt så bloggen blir nedprioriterad. Men funderade på det jag skrev i början för två inlägg sedan.. Jag skiter nog i det, förutom frågan jag fick angående hur frieriet gick till. Eller vill ni ha bilder?
Aja. Lovet rullar på och jag mår så bra som man bara kan må. Nära och kära och massa skratt och gos. Har även haft några riktigt mysiga dagar i Mörlunda med familj nr 2. Allt är precis som det ska!
So long.
Ciao!
Aja. Lovet rullar på och jag mår så bra som man bara kan må. Nära och kära och massa skratt och gos. Har även haft några riktigt mysiga dagar i Mörlunda med familj nr 2. Allt är precis som det ska!
So long.
Ciao!
God Jul!!
Ville passa på såhär lite på kvällskvisten att skriva en liten God Jul-hälsning till er alla :) Hoppas er julafton har varit en av de bästa och att ni har haft en mysig dag!
God Jul och god fortsättning!
God Jul och god fortsättning!
Juletid.
Hej och hå va tiden rullar på! Det har hänt så mycket senaste tiden så jag har inte riktigt haft tid att skriva om allt här, men jag har i alla fall massa bilder ifrån afro-konsert, julfest mm som jag tänker lägga upp så småningom, samt svara på en fråga angående hur frieriet gick till :) Håll till godo!
Nu har jag i alla fall landat hemma i mitt kära Nybro. I onsdags kom jag hem och först överraskade min älskade och sedan myste med familjen. Känns skönt att vara hemma. Igår hade hade jag och min fina mamma en mor&dotter-dag i Kalmar då de sista julklapparna inhandlades. Idag har Marcus farit iväg till Mörlunda för att fira jul med hans familj. Vår sista och första jul isär.
Jag älskar julen. Alla ljusen, dofterna, musiken, smakerna osv. Julen är en tid att mysa. Att hitta lugnet i stormen. Att försöka hinna njuta i allt julstök och stress. Att spendera tid med nära och kära. Att se tillbaka och minnas alla guldkorn från året som gått och se fram emot de nya i det kommande året. En tid att försöka må bra helt enkelt. Det känns lite halvt svårt nu för tiden just för det är så mycket som behövs fixas vid juletid. Men det är just därför man ska anta den utmaningen och verkligen försöka koppla av och njuta mitt i allt. Det blir en så mycket bättre jul då. Tro mig.
Min jul kommer spenderas med närmaste feta släkten på pappas sida. Mys. Vad händer för er i jul?
Hoppas ni får en jättemysig jul nu och ta hand om varandra :) Gör något för någon annan som du tror att denne uppskattar och blir glad av.
God jul!
Ciao!
Nu har jag i alla fall landat hemma i mitt kära Nybro. I onsdags kom jag hem och först överraskade min älskade och sedan myste med familjen. Känns skönt att vara hemma. Igår hade hade jag och min fina mamma en mor&dotter-dag i Kalmar då de sista julklapparna inhandlades. Idag har Marcus farit iväg till Mörlunda för att fira jul med hans familj. Vår sista och första jul isär.
Jag älskar julen. Alla ljusen, dofterna, musiken, smakerna osv. Julen är en tid att mysa. Att hitta lugnet i stormen. Att försöka hinna njuta i allt julstök och stress. Att spendera tid med nära och kära. Att se tillbaka och minnas alla guldkorn från året som gått och se fram emot de nya i det kommande året. En tid att försöka må bra helt enkelt. Det känns lite halvt svårt nu för tiden just för det är så mycket som behövs fixas vid juletid. Men det är just därför man ska anta den utmaningen och verkligen försöka koppla av och njuta mitt i allt. Det blir en så mycket bättre jul då. Tro mig.
Min jul kommer spenderas med närmaste feta släkten på pappas sida. Mys. Vad händer för er i jul?
Hoppas ni får en jättemysig jul nu och ta hand om varandra :) Gör något för någon annan som du tror att denne uppskattar och blir glad av.
God jul!
Ciao!
En fråga får ett svar.
Fick en fråga i en kommentar här på bloggen, förra veckan:
Anonym: Kan du inte berätta om hur Marcus och du träffades?:) hela historien om hur det blev kärlek? Hur känns det att gifta sig så ung?
Oj va roligt! Sånt här uppskattar jag! Så självklart kan jag det!! :) Kan ju förvarna att det kan bli lite mycket text.. ;)
Man kan lite lätt säga att Marcus och jag träffades genom gemensamma vänner. Första gången jag träffade Marcus (som jag kommer ihåg, men har tydligen setts fler gånger tidigare), var en dag i början av sommaren förra året. Han hade tagit sig ner till Nybro för att hänga lite med sina vänner här, och på kvällen så grillade de hemma hos oss där jag också befann mig. Kan ju inte precis säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag hade absolut inga tankar på att han kanske var mannen i mitt liv. Visst, jag tyckte att han var snygg, men jag hade verkligen inte tankarna åt det hållet nånstans. Det var ett typiskt exempel på att "notera utan att värdera". Ny människa i flocken. Kul snubbe. Trevligt, trevligt. Inget mer än så. Därefter träffades vi på Nyhem, också genom gemensamma vänner. Men fortfarande inga mer tankar på något. Vi blev vänner på fb, msn, bytte mobilnummer, och pratade väldigt mycket och lärde känna varandra. Det blev så roligt och intressant att prata med honom. Han var, likasom jag, en "tänkare". Han tänkte mycket om mycket och det blev roligt att diskutera och prata om allt möjligt med honom. Snacket flöt på som aldrig förr, och oftast rann tiden iväg ganska duktigt när vi pratade, och man fann sig själv sitta där mitt i natten och fortfarande prata med den här himla människan som av en ren slump hade klivit in i ens liv. Han blev sakta men säkert min bästa vän. Jag kunde prata men han om allt och litade på han till 100%. Han blev en trygghet i mitt liv som jag på något sätt visste att jag skulle få behålla livet ut.
Tiden gick, men inga gnistor kom. Men när det började bli vår hände det något. I maj hade vi en ungdomskonferens i vår kyrka, och då skulle både han och jag delta i bandet. Han på elgitarr och jag på sång. Vi övade varje helg i några veckor inför konferensen, vilket vill säga att han åkte ner till Nybro varje helg och man fick chansen att umgås lite mer. (En parentes för er som inte har fullt så mycket koll, Marcus kommer från ett litet ställe som heter Mörlunda som ligger 8-9 mil ovanför Nybro). Under den här tiden började jag se Marcus på ett annat sätt som jag inte hade gjort tidigare. Något började gro. Jag har fått veta i efterhand att så var fallet för han också, fast angående mig. Under själva konferenshelgen var förvirringen total i min lilla hjärna. Jag kunde inte sluta tänka på Marcus. Varför? Började jag få känslor för han? Hur kunde detta hända? Men vad det än var så var det inte lönt, tänkte jag. Finns ju ändå ingen chans i världen att han skulle bli intresserad av en sån som jag. Men ändå fortsatte han att röra till det i hjärnan för mig.
Helgen efter åkte han upp till Örebro, där han förmodligen till hösten skulle flytta och stanna där i ca 3 år för att plugga. Behöver jag änns säga att detta gjorde mig fruktansvärt ledsen? Det är aldrig lätt när en sån nära vän flyttar såpass långt bort. Jag hade låtit bli att höra av mig till han under helgen för jag ville inte störa. Jag hoppades verkligen att han skulle hata allt där uppe, så att han inte skulle flytta.
Måndagen därefter i skolan smsade jag med han och undrade hur det hade varit. Jag berättade även att jag tyckte att det var lite jobbigt med att han skulle flytta. Jag inbillade mig att han skulle flytta upp dit, älska allting där, få ett nytt liv, nya vänner, hitta någon ful tjej som han skulle bli lycklig med, och glömma bort mig.. Till svar på detta sa han att jag hade alldeles för stor plats i hans hjärta för att han bara ska försvinna. Och att jag var typ den enda anledningen till att Örebro inte kändes hundra.
Där brast det för mig. Tårarna sprutade och det gjorde både psykiskt och fysiskt ont i mig. Detta var något helt nytt för mig. Jag förstod inte vad som hände och varför det hände. Det var där någonstans mitt i alla tårar min bästa vän fick banka vett i skallen på mig och fick mig att verkligen inse att jag faktiskt var kär i Marcus. Något jag ständigt hade försökt att dölja, trycka undan och förneka, som jag nu fick erkänna för mig själv. Detta gjorde mig inte precis mer glad. Min fakta var att jag hade blivit kär i min bästa vän som jag aldrig i livet kunde tänka mig känna desamma för mig, dessutom skulle han flytta ca 5 timmar ifrån mig och bo där i 3 år. Toppen. Mitt läge kändes hopplöst tyckte jag. Det var ju dömt att misslyckas. Om det skulle hända något mellan oss skulle det bara bli ännu jobbigare eftersom han skulle flytta till Örebro och jag till Glimåkra, och jag skulle nog inte kunna stå ut med avståndet (separationsångest). Jag älskade Marcus för den person han var. Han var min bästa vän och jag kan inte beskriva hur mycket han betydde för mig, hur viktig han var i mitt liv och hur mycket jag tyckte om honom. Men jag ville verkligen inte vara kär i han, jag trodde bara att jag skulle bli sårad och vår vänskap förstörd. Det var nog detta som kallades "olyckligt kär", tänkte jag.
Hade mått lite för dåligt av tidigare relationer jag haft. Efter att min förra relation sprack, nådde jag min gräns. Jag hade fått nog av pojkar. Jag orkade inte med att bli sårad igen. Jag bad till Gud att jag skulle hitta min Mr Right, och att jag inte skulle behöva bli sårad igen eller vara osäker. Utan känna en trygghet av att vara säker på att det skulle vara rätt person för mig. Att jag bara skulle veta. Att jag skulle vara säker. Att det skulle kännas rätt i både mage, hjärna och hjärta. Det gjorde det med Marcus.
Helgen efter. Vår gemensamma vän fyllde år och vi åkte ett gäng ner till hennes stuga i Karlskrona och stannade där över helgen. Han var med. Jag visste inte va jag skulle ta mig till. Försökte agera normalt medan det pågick ett krig inombords. Jag ville prata med honom om det. Men kunde inte. Jag hade alltid prat med honom tidigare om killar och känslor. Han var mitt bollplank. Men nu då? Jag kunde ju knappast prata med han om han? Det gick inte. Till råga på allt så kunde han se på mig att det var något..
Men under helgen så skapade han "kanske'n?" hos mig. Han gjorde grejer och sa saker som jag tänkte att så här borde han nog egentligen inte ha gjort eller sagt i vanliga fall.. om inte... Nej! Inte skulle han ha känslor för mig! Det funkar liksom inte. Det är ändå ingen idé. Han ska flytta. Bort med tankarna!! Men han fortsatte att röra till det i huvudet för mig.
Precis i slutet av den helgen funkade det inte för mig. Han hade rört om tillräckligt och jag kände att jag var tvungen att berätta. På gott eller ont. På ett eller annat sätt. Fast jag vågade inte riktigt för jag var rädd för hans reaktion eftersom jag inte trodde att den skulle bli vad jag hoppades på. Så mitt i natten precis efter han hade släppt av mig började en lång sms-konversation som förändrade allt. Det som jag inte trodde skulle vara möjligt, var det. Det kändes overkligt. Jag var lycklig.
Efter det tog det inte så lång tid innan vi blev tillsammans. En och en halv vecka efter åkte han ner till mig för att vi skulle ha en mysig dag i Kalmar. En dejt, så att säga. Där på muren vid Kalmar slott, tog vi ett gemensamt och framför allt väldigt bra beslut som vi lovade att aldrig ångra.
Nästan redan när jag blev tillsammans med Marcus visste jag att han var den rätta för mig. Den där bönen jag bad till Gud, om och om igen.. Att jag bara skulle veta, att jag skulle vara säker. Att det skulle kännas rätt i både mage, hjärna och hjärta. Det var så om Marcus. Något nytt fanns i mig som aldrig hade varit där förut. Jag har varit kär innan, men detta var på en helt annan nivå som jag inte hade befunnit mig på tidigare. Det fanns ett slags lugn i mig. En känsla av att jag hade hittat hem. Hittat rätt. Jag kände mig trygg. Låter fånigt, men jag kände mig hel. Han kompletterade mig.
Hur det känns att gifta mig så ung? Det går inte beskriva exakt, men det känns underbart. Jag vill inte fokusera allt för mycket på att jag just gifter mig ung. Visst, jag gör ju det, men det är verkligen inte det som det ska handla om. Jag gifter mig för att jag älskar Marcus och jag vill tillbringa resten av mitt liv med honom. Många tycker säkert att vi borde vänta några år tills jag blir lite äldre.. Men varför? Varför kan folk inte se mig som en ung vuxen som är redo att gifta sig, redan nu? Jag känner mig redo. Det hänger mycket på ens partner tycker jag. Om det inte hade varit Marcus så tror jag knappast att jag skulle känna mig så redo för att gifta mig. Det är ett stort steg, det är det. Men jag känner mig trygg i det. Vårt äktenskap kommer vila i Guds händer och jag tror att det kommer gå jättebra. Vi lär oss så länge vi lever. Att jag gifter mig ung är bara ren tur ser jag det som. Att jag lyckades hitta kärleken så tidigt i livet och veta att det är rätt. Jag vill gifta mig, och det vill Marcus med. Så varför ska man då vänta när man av hela sitt hjärta verkligen vill och är helt säker.
Jag känner på mig att jag kommer älska livet som fru, och jag älskar tanken på en framtid med Marcus.
Anonym: Kan du inte berätta om hur Marcus och du träffades?:) hela historien om hur det blev kärlek? Hur känns det att gifta sig så ung?
Oj va roligt! Sånt här uppskattar jag! Så självklart kan jag det!! :) Kan ju förvarna att det kan bli lite mycket text.. ;)
~
Man kan lite lätt säga att Marcus och jag träffades genom gemensamma vänner. Första gången jag träffade Marcus (som jag kommer ihåg, men har tydligen setts fler gånger tidigare), var en dag i början av sommaren förra året. Han hade tagit sig ner till Nybro för att hänga lite med sina vänner här, och på kvällen så grillade de hemma hos oss där jag också befann mig. Kan ju inte precis säga att det var kärlek vid första ögonkastet. Jag hade absolut inga tankar på att han kanske var mannen i mitt liv. Visst, jag tyckte att han var snygg, men jag hade verkligen inte tankarna åt det hållet nånstans. Det var ett typiskt exempel på att "notera utan att värdera". Ny människa i flocken. Kul snubbe. Trevligt, trevligt. Inget mer än så. Därefter träffades vi på Nyhem, också genom gemensamma vänner. Men fortfarande inga mer tankar på något. Vi blev vänner på fb, msn, bytte mobilnummer, och pratade väldigt mycket och lärde känna varandra. Det blev så roligt och intressant att prata med honom. Han var, likasom jag, en "tänkare". Han tänkte mycket om mycket och det blev roligt att diskutera och prata om allt möjligt med honom. Snacket flöt på som aldrig förr, och oftast rann tiden iväg ganska duktigt när vi pratade, och man fann sig själv sitta där mitt i natten och fortfarande prata med den här himla människan som av en ren slump hade klivit in i ens liv. Han blev sakta men säkert min bästa vän. Jag kunde prata men han om allt och litade på han till 100%. Han blev en trygghet i mitt liv som jag på något sätt visste att jag skulle få behålla livet ut.
Tiden gick, men inga gnistor kom. Men när det började bli vår hände det något. I maj hade vi en ungdomskonferens i vår kyrka, och då skulle både han och jag delta i bandet. Han på elgitarr och jag på sång. Vi övade varje helg i några veckor inför konferensen, vilket vill säga att han åkte ner till Nybro varje helg och man fick chansen att umgås lite mer. (En parentes för er som inte har fullt så mycket koll, Marcus kommer från ett litet ställe som heter Mörlunda som ligger 8-9 mil ovanför Nybro). Under den här tiden började jag se Marcus på ett annat sätt som jag inte hade gjort tidigare. Något började gro. Jag har fått veta i efterhand att så var fallet för han också, fast angående mig. Under själva konferenshelgen var förvirringen total i min lilla hjärna. Jag kunde inte sluta tänka på Marcus. Varför? Började jag få känslor för han? Hur kunde detta hända? Men vad det än var så var det inte lönt, tänkte jag. Finns ju ändå ingen chans i världen att han skulle bli intresserad av en sån som jag. Men ändå fortsatte han att röra till det i hjärnan för mig.
Helgen efter åkte han upp till Örebro, där han förmodligen till hösten skulle flytta och stanna där i ca 3 år för att plugga. Behöver jag änns säga att detta gjorde mig fruktansvärt ledsen? Det är aldrig lätt när en sån nära vän flyttar såpass långt bort. Jag hade låtit bli att höra av mig till han under helgen för jag ville inte störa. Jag hoppades verkligen att han skulle hata allt där uppe, så att han inte skulle flytta.
Måndagen därefter i skolan smsade jag med han och undrade hur det hade varit. Jag berättade även att jag tyckte att det var lite jobbigt med att han skulle flytta. Jag inbillade mig att han skulle flytta upp dit, älska allting där, få ett nytt liv, nya vänner, hitta någon ful tjej som han skulle bli lycklig med, och glömma bort mig.. Till svar på detta sa han att jag hade alldeles för stor plats i hans hjärta för att han bara ska försvinna. Och att jag var typ den enda anledningen till att Örebro inte kändes hundra.
Där brast det för mig. Tårarna sprutade och det gjorde både psykiskt och fysiskt ont i mig. Detta var något helt nytt för mig. Jag förstod inte vad som hände och varför det hände. Det var där någonstans mitt i alla tårar min bästa vän fick banka vett i skallen på mig och fick mig att verkligen inse att jag faktiskt var kär i Marcus. Något jag ständigt hade försökt att dölja, trycka undan och förneka, som jag nu fick erkänna för mig själv. Detta gjorde mig inte precis mer glad. Min fakta var att jag hade blivit kär i min bästa vän som jag aldrig i livet kunde tänka mig känna desamma för mig, dessutom skulle han flytta ca 5 timmar ifrån mig och bo där i 3 år. Toppen. Mitt läge kändes hopplöst tyckte jag. Det var ju dömt att misslyckas. Om det skulle hända något mellan oss skulle det bara bli ännu jobbigare eftersom han skulle flytta till Örebro och jag till Glimåkra, och jag skulle nog inte kunna stå ut med avståndet (separationsångest). Jag älskade Marcus för den person han var. Han var min bästa vän och jag kan inte beskriva hur mycket han betydde för mig, hur viktig han var i mitt liv och hur mycket jag tyckte om honom. Men jag ville verkligen inte vara kär i han, jag trodde bara att jag skulle bli sårad och vår vänskap förstörd. Det var nog detta som kallades "olyckligt kär", tänkte jag.
Hade mått lite för dåligt av tidigare relationer jag haft. Efter att min förra relation sprack, nådde jag min gräns. Jag hade fått nog av pojkar. Jag orkade inte med att bli sårad igen. Jag bad till Gud att jag skulle hitta min Mr Right, och att jag inte skulle behöva bli sårad igen eller vara osäker. Utan känna en trygghet av att vara säker på att det skulle vara rätt person för mig. Att jag bara skulle veta. Att jag skulle vara säker. Att det skulle kännas rätt i både mage, hjärna och hjärta. Det gjorde det med Marcus.
Helgen efter. Vår gemensamma vän fyllde år och vi åkte ett gäng ner till hennes stuga i Karlskrona och stannade där över helgen. Han var med. Jag visste inte va jag skulle ta mig till. Försökte agera normalt medan det pågick ett krig inombords. Jag ville prata med honom om det. Men kunde inte. Jag hade alltid prat med honom tidigare om killar och känslor. Han var mitt bollplank. Men nu då? Jag kunde ju knappast prata med han om han? Det gick inte. Till råga på allt så kunde han se på mig att det var något..
Men under helgen så skapade han "kanske'n?" hos mig. Han gjorde grejer och sa saker som jag tänkte att så här borde han nog egentligen inte ha gjort eller sagt i vanliga fall.. om inte... Nej! Inte skulle han ha känslor för mig! Det funkar liksom inte. Det är ändå ingen idé. Han ska flytta. Bort med tankarna!! Men han fortsatte att röra till det i huvudet för mig.
Precis i slutet av den helgen funkade det inte för mig. Han hade rört om tillräckligt och jag kände att jag var tvungen att berätta. På gott eller ont. På ett eller annat sätt. Fast jag vågade inte riktigt för jag var rädd för hans reaktion eftersom jag inte trodde att den skulle bli vad jag hoppades på. Så mitt i natten precis efter han hade släppt av mig började en lång sms-konversation som förändrade allt. Det som jag inte trodde skulle vara möjligt, var det. Det kändes overkligt. Jag var lycklig.
Efter det tog det inte så lång tid innan vi blev tillsammans. En och en halv vecka efter åkte han ner till mig för att vi skulle ha en mysig dag i Kalmar. En dejt, så att säga. Där på muren vid Kalmar slott, tog vi ett gemensamt och framför allt väldigt bra beslut som vi lovade att aldrig ångra.
Nästan redan när jag blev tillsammans med Marcus visste jag att han var den rätta för mig. Den där bönen jag bad till Gud, om och om igen.. Att jag bara skulle veta, att jag skulle vara säker. Att det skulle kännas rätt i både mage, hjärna och hjärta. Det var så om Marcus. Något nytt fanns i mig som aldrig hade varit där förut. Jag har varit kär innan, men detta var på en helt annan nivå som jag inte hade befunnit mig på tidigare. Det fanns ett slags lugn i mig. En känsla av att jag hade hittat hem. Hittat rätt. Jag kände mig trygg. Låter fånigt, men jag kände mig hel. Han kompletterade mig.
Hur det känns att gifta mig så ung? Det går inte beskriva exakt, men det känns underbart. Jag vill inte fokusera allt för mycket på att jag just gifter mig ung. Visst, jag gör ju det, men det är verkligen inte det som det ska handla om. Jag gifter mig för att jag älskar Marcus och jag vill tillbringa resten av mitt liv med honom. Många tycker säkert att vi borde vänta några år tills jag blir lite äldre.. Men varför? Varför kan folk inte se mig som en ung vuxen som är redo att gifta sig, redan nu? Jag känner mig redo. Det hänger mycket på ens partner tycker jag. Om det inte hade varit Marcus så tror jag knappast att jag skulle känna mig så redo för att gifta mig. Det är ett stort steg, det är det. Men jag känner mig trygg i det. Vårt äktenskap kommer vila i Guds händer och jag tror att det kommer gå jättebra. Vi lär oss så länge vi lever. Att jag gifter mig ung är bara ren tur ser jag det som. Att jag lyckades hitta kärleken så tidigt i livet och veta att det är rätt. Jag vill gifta mig, och det vill Marcus med. Så varför ska man då vänta när man av hela sitt hjärta verkligen vill och är helt säker.
Jag känner på mig att jag kommer älska livet som fru, och jag älskar tanken på en framtid med Marcus.
~
That's it. Det är början på våran berättelse. Hoppas det gladde någon :) Jag älskar frågor och kommentarer, så tveka aldrig att göra det! :)
Lite försmak av hur "Glim of Grace" kan låta.
11-12-13
Lucia.
Även detta året fick jag gå luciatåg! Trodde seriöst förra året var mitt sista, med det är väl förmodligen detta då. Lucia är en mysig tradition tycker jag. Både att gå lucia och se på luciatåg. Det är en härlig tid och bra avslut på året.
Idag hade vi lucia i kyrkan tillsammans med bas-linjen. Det var jätteroligt och framförallt spännande :) Jag tycker om basarna. Dem sprider så mycket glädje. Vi hade bokat in tre ställen själva som vi skulle gå på, varav ett var igårkväll som bara några av oss åkte till. Men de andra två var idag. Det är så roligt när folk uppskattar något så litet som vi kan göra så lätt, och just p.g.a den tanken hade vi lite spontan-luciatåg på fem andra platser i Glimåkra som vi gick förbi och tyckte att det behövdes lite mer lucia-feeling där :) OJ va roligt det var!! Och va folk blev glada! :D sånt älskar jag! När man gör saker när man är i gasen och inte hinner tänka till så mycket innan, utan att man bara går efter första tanke. Lite spontanitet, så att säga. Tokgilla. Mer av den sorten!
Så sammanlagt hade vi 9 st luciatåg, varav 4 st var planerade. Efter alla tåg och spring fram och tillbaka, så är man ganska rejält trött och slut. Men jag är himla nöjd över dagen. Jag har varit glad. Jag har spridit glädje till andra. Då är jag nöjd.
NU: Dejta sängen och krama kudden. God natt!
Ciao!
Konsert i Skånes Fagerhult.
Igår kväll, som sagt, så hade vi konsert i Skånes Fagerhult. En av våra bästa spelningar! :D (kommer förmodligen fortsätta säga så eftersom det går bara bättre och bättre varje gång..). En liten söt lokal som var fullproppad med folk som ville se och höra oss. Gött! Helt galet roligt var det!
På vägen dit hittade vi ett godisflygplan, som vi kände ett inre kall att gå och besöka.
Tänker inte änns berätta vad min påse vägde..
Håll utkik efter såna här i framtiden!! Ha även koll på vår hemsida så du ser när vi är i närheten!
Fina kören, under lite mellansnack :)
Bästa kompet :)
That's all.
Är det roligt att se bilder ifrån vad vi håller på med?
New day!
God morgon världen! Det är en ny dag med nya möjligheter! :) Här i Glimåkra är morgonen god för mig. Jag vaknade av mig själv och kände mig riktigt utvilad för en gång skull. Satte på lite lugn julmusik för jag tycker att det är så mysigt att börja dagen med lite lugn musik. Drog upp persiennerna och såg att snöflingorna virvlade sakta ner till från himlen och la sig som ett fint, tunt, vitt täck på marken. Snö pryder naturen vackert.
Idag runt lunchtid far vi iväg till Skånes Fagerhult för att ha konsert ikväll kl 18.00 (kom gärna!). Men nu väntar min mage otåligt på att jag ska mata den!
See you later!
Ciao!
Idag runt lunchtid far vi iväg till Skånes Fagerhult för att ha konsert ikväll kl 18.00 (kom gärna!). Men nu väntar min mage otåligt på att jag ska mata den!
See you later!
Ciao!
Konsert i Malmö.
I måndags lämnade vi tidigt skolan i våra fina minibussar för att dra till Malmö och ha en reklamkonsert på skola. Vilket röj! Kan nog ha varit vår bästa spelning, men definitivt vår bästa publik!! Galet va de hängde på! Klappade, sjöng och dansade så det stod härliga till och kom fram till scenen och levde om! Glädje. Efter konserten fick hundra frågor om skolan, linjen och oss, från förvånansvärt många elever. Skitkul :) Tyvärr har jag inga kort ifrån själva konserten.. Lite halvt svårt att ta kort när man själv är med och sjunger. Men när man äter har man minsann tid att ta lite kort ;)
När vi kom hem på kvällen hade även
snön fallit över Glimåkra.
När vi kom hem på kvällen hade även
snön fallit över Glimåkra.
Kvällstankar.
Något som förvånar mig ständigt är att tiden går så fort. Imorgon är det tydligen torsdag. Var det inte det igår?? Det betyder alltså att det var en vecka sen jag åkte hem till Nybro.. Vilket betyder att det är helg snart igen. Galet. Idag kom jag fram till att vi slutar om två veckor. Det var 16 veckor sen vi började här. Nu har vi alltså gått halva tiden. Hösten har passerat, nu går vi in i vintern. Snart är det vår sen kommer sommaren och då slutar vi. Detta deprimerar vissa här. Inte mig. Jag tror på idén med att sluta när man har som allra roligast, eftersom det är det man oftast kommer ihåg mest sen i framtiden. Jag tror knappast att vi i klassen kommer tappa kontakten efter vi slutat.
Nästa år kommer bli årens år för mig. Våren kommer snurra på som bara den. En blandning mellan fullt med spelningar runt om i Sverige, USA under halva mars, påsklov uppe i fjällen, fullt upp i skolan osv. Sen kommer en sommar. Direkt när man flyttat hem ska man ut och jobba, folk tar studenten, jobba med huset, förbereda, förbereda, förbereda och göra en massa andra grejer som alltid händer på sommaren, däribland hinna fylla 20. Därefter kommer hösten. Men den lilla tiden mellan sommaren och hösten.. Då ska jag bli fru. Kära nån. Min eviga dröm slår in. Jag blir den lyckligaste människan i världen. Jag ska få starta ett liv tillsammans med mannen i mitt liv som jag älskar mer än jag någonsin kan beskriva. Fantastisk bröllopsresa i ett paradis på det med! Bra början på hösten kan man säga. Sen ska jag lyckas flytta, igen. Därefter börjar det verkliga livet. Då är jag fru, har ett eget hem och ska ha ett jobb så man kan försörja sig.
Innan man hinner blinka är det vinter igen. Tokigt. Men nu för tiden har jag inte panik för att tiden går. Jag älskar det.
Nästa år kommer bli årens år för mig. Våren kommer snurra på som bara den. En blandning mellan fullt med spelningar runt om i Sverige, USA under halva mars, påsklov uppe i fjällen, fullt upp i skolan osv. Sen kommer en sommar. Direkt när man flyttat hem ska man ut och jobba, folk tar studenten, jobba med huset, förbereda, förbereda, förbereda och göra en massa andra grejer som alltid händer på sommaren, däribland hinna fylla 20. Därefter kommer hösten. Men den lilla tiden mellan sommaren och hösten.. Då ska jag bli fru. Kära nån. Min eviga dröm slår in. Jag blir den lyckligaste människan i världen. Jag ska få starta ett liv tillsammans med mannen i mitt liv som jag älskar mer än jag någonsin kan beskriva. Fantastisk bröllopsresa i ett paradis på det med! Bra början på hösten kan man säga. Sen ska jag lyckas flytta, igen. Därefter börjar det verkliga livet. Då är jag fru, har ett eget hem och ska ha ett jobb så man kan försörja sig.
Innan man hinner blinka är det vinter igen. Tokigt. Men nu för tiden har jag inte panik för att tiden går. Jag älskar det.
Dags att sova.
God natt!
The voice of truth.
Helgen.
Godagens ådedåva!
De senaste dagarna har varit fullt upp mer eller mindre. Alltid händer det något.
I torsdags åkte jag hem till mitt kära Nybro och överraskade min älskade och min underbara familj genom att jag kom hem en dag tidigaste än planerat. Uppskattat tror jag. Det gjorde mig glad iaf. Även fast det bara gäller en dag eller natt mer hemma än planerat, så gör det faktiskt väldigt mycket. Det blir inte samma stim som det blir när man kommer på fredagskvällen och måste åka tillbaka på söndag eftermiddag. Mer andningstid och chans att slappna av.
De senaste dagarna har varit fullt upp mer eller mindre. Alltid händer det något.
I torsdags åkte jag hem till mitt kära Nybro och överraskade min älskade och min underbara familj genom att jag kom hem en dag tidigaste än planerat. Uppskattat tror jag. Det gjorde mig glad iaf. Även fast det bara gäller en dag eller natt mer hemma än planerat, så gör det faktiskt väldigt mycket. Det blir inte samma stim som det blir när man kommer på fredagskvällen och måste åka tillbaka på söndag eftermiddag. Mer andningstid och chans att slappna av.
I lördagskväll hade vi vårt traditionella julgodisbak med familjen H&J Loord :)
Hanna & Jens
Lilla pappa kan också :)
Min fina!
Pauline, Foffe och Jens
Lilla Tyra hjälpte gärna till.
Bebismys!
Marcus hjälper Tyra baka pepparkakor :)
Du är underbar.
Så kan man också sova!
Tyra väcker med pussar.
Ser lovande ut!
Allmänt häng efter lite risgrynsgröt och skinkmacka :) Mormor & morfar tittade förbi.
Går i mormors fotsteg <3
Pauline stylar Foffes hår. Fint.
Resten av kvällen tillbringades i soffan framför en julfilm då vi också njöt av godiset vi gjort :)
Härlig dag.
Oriflame.
Ujuj va det va länge sen jag tipsade om personliga favoriter ifrån Oriflame-katalogen. Är det fortfarande uppskattat att jag gör det? Himla glad för respons!!
Här kommer iaf två av mina favoriter som är på super-rea just nu, så passa på!
Här kommer iaf två av mina favoriter som är på super-rea just nu, så passa på!
Läppstift är något som nästan alltid piggar upp en och är snyggt. Detta läppstiftet finns i 20 snygga färger att välja bland. "Känns skönt på läpparna, återfuktar och ger perfekt färg och glans."
110 kr Nu: 59kr
Beauty Eyebrow kit
Ett ögonbryns-kit som är det absolut bästa jag provat! Jag har länge fyllt i mina ögonbryn med ögonbrynspenna, men med detta ser det absolut mer naturligt ut och sitter som berget. Den innehåller två ögonbrynsskuggor i olika nyanser, samt ett vax för att fixera ögonbrynen. Jag brukar mest använda den ljusaste skuggan, sen brukar jag faktiskt använda den mörkaste skuggan som vanlig ögonskugga. Jättesnyggt och smidigt! Lätt värt pengarna!!
135 kr Nu: 79kr
Denna katalogen går ut den 20/12. Om du klickar HÄR, kommer du direkt till katalogen och kan kika på resten av produkterna. Om du har några frågor eller vill beställa kan du kontakta mig antingen här, på facebook, mobilen eller face to face.
Vill du ha fler tips kan du kika in på min mors blogg, här :)
Vill du ha fler tips kan du kika in på min mors blogg, här :)
I'm back!
Just saying.
