AlexandraWedebrand

Jag kan ju börja med att säga att jag är kristen.
Är uppvuxen i en kristen familj och släkt. Att gå till kyrkan är något jag gjort sen jag var plutt. Allt det där "kristna" har kommit naturligt till mig kan man säga. Det blev en självklarhet för mig att tro på Gud, eftersom hela min familj och alla mina vänner gjorde det. Så hur kunde jag inte tro när det fanns så många mer runt omkring mig som var övertygade och trodde? Det har aldrig varit något som jag har gått runt och funderat på, finns Gud eller inte? För hur stor är chansen att så många kan ha fel? Och man kan bevisa att Gud finns, men inte att han inte finns.

Men även om jag växte upp i den "kristna världens", så har jag skapat en egen tro på Gud.
När jag var liten så var jag glutenallergiker. Och dem som känner till den sjukdomen lite mer, vet om att det är något som inte går över, eller något man kan växa ifrån. Har man det så har man det, kan inte göra något mer åt saken förutom att acceptera.
Jag hade iaf det. Och när jag säger hade, så menar jag att jag är helt och hållet fri från det nu.

När jag var 7 år (skulle fylla), så hände något med mig som rubbade hela min värld och förändrade hela min framtid.
Fram tills dess hade jag glutenallergi, men en gång i kyrkan efter jag hade kommit upp från söndagsskolan och gick in till mina föräldrar i kyrksalen, så såg jag att det satt fortfarande kvar folk i kyrkan och bad med en man som var där på besök.
Jag hade väl tydligen inte så jättestor koll på det då, så jag frågade mamma vad dem gjorde och varför. Jag fick förklarat för mig att dem bad. Varför? undrade jag. Där fick jag till svar att de kanske bad för att få hjälp, tacka för något, eller om de hade någon sjukdom eller ont någonstans.
Då frågade jag mamma om vi, tillsammans med mannen som var på besök, kunde be för min mage då, så att jag blev frisk.
Det var ju självklart att vi kunde det tyckte mamma. Så jag, mamma och pappa gick bort till mannen och pratade med honom, och dem alla bad för mig.

När vi kom hem tyckte jag att jag på direkten skulle få äta resten av familjens mat, för nu hade Jesus gjort mig frisk! Jag trodde verkligen på att Gud hade gjort mig frisk, för vi hade ju bett för det. Så nu ville jag också äta det alla andra fick äta.
Men det tvekade mina föräldrar lite på, såklart. Jag hade några veckor innan varit på ett barnkalas där vi hade fått cornflakes-chokladkakor, och i cornflakesen hade ju givetvis varit B-vitaminberikade (maltextrakt) vilket räckte för att jag skulle bli sjuk. Feber och ont i magen. Snabb reaktion, ungefär om om man har någon annan matallergi. Hela magslemhinnan blev retad. Så att låta mig äta deras mat, som de visste gjorde mig sjuk igen, var inte precis det mest optimala kanske. Så jag fick inte.

Jag fortsatte tjata, för jag var verkligen helt säker på att jag var frisk nu! Vi hade ju bett, och Gud hade besvarat min bön och gjort så att jag inte hade den dumma allergin mer.
Så efter tre dagar så fick jag ett par av deras spaghettitsar.. Tiden gick, och jag fick varken ont i magen eller blev sjuk. Ingenting hade hänt.
Vi provade igen, jag fick äta något mer utav deras mat. Det gick också bra. Vi fortsatte i det lugna tempot som sedan blev mer och mer. Och jag var fortfarande lika frisk som innan jag åt. Tillslut åt jag allt de dem åt!
Jag var inte sjuk längre, jag hade blivit fri från min allergi som man inte kan bli fri från!

Vi gick senare till docktorn och förklarade att jag inte var sjuk längre. Han trodde självklart inte på oss och förklarade att jag dessvärre skulle få leva med detta resten av mitt liv. Det går inte att bli fri från glutenallergi. Men tillslut förstod han att det verkligen va så som vi sa, och vi fick till svars "Ojdå, det är sånt vi får benämna mirakel". Och jag blev friskförklarad. 


Så hur kan jag tvivla på att Gud finns, när jag själv har varit med om ett mirakel? Jag har även varit med om gånger där man har bett för kompisar och deras sjukdomar har försvunnit. Jag lägger märke till i vardagen att Gud alltid finns där för mig och hjälper mig på vägen och ger mig styrka och kraft.
Det är omöjligt för mig att inte tro när jag har fått ett sånt stort bevis på att Gud finns.