AlexandraWedebrand

Ja, va hade jag egentligen på mig idag? Lite kläder kanske? Men det är bara en gissning..

Aee.. Men seriöst!
Okej.. jag kan inte vara seriös, därav bilden... Jag är totalt misslyckad på den fronten. Dem som känner mig vet att jag ganska lätt ger upp med att försöka ta en seriös bild på mig eller där jag är med. Slutar alltid med att fula till mig. Ovana jag har. Så that's why.

 

Jeansshorts - Jeans + sax = Tummen upp.

Magtröja från Forever 21, som jag fick utav älskade syster när hon kom hem från USA.

Skor - Converse

Sen fullt med krimskrams som man ändå inte ser :)

Så sjukt härligt att cykla hem i detta och inte frysa! DÅ vet man att det verkligen är sommar ^^ Göttkött.

 

Vettigt inlägg. Jupp.

Dagens soundtrack:

Tyler Hilton – Glad - Acoustic Version

Ciao!

Idag blir det en bra dag :) Det känner jag på mig!
SOOOOOOL//Emelie :D:D

Blev ett litet surprize party för pärlan ikväll :) Mys på hög nivå!

 

En av de bästa människorna som finns och jag är så otroligt glad för att du har berikat mitt liv med så sjukt mycket glädje så det är inte vettigt nånstans!

Jag tycker om dej otroligt mycket vännen! Du är unik och helt underbar Johanna! Dessutom är du sjukt älskad! Glöm aldrig det!

<3

Hittade några bra i pappas kamera från lite möten :)

Kaaaanske kommer ännu fler bilder snart när jag har kollat igenom pappas kamera och ser om jag hittar några gobitar ;)
Men här är iaf några mobilbilder :)

Det var några bilder :) Fler finns att hittas på facebook. Kan ju länka lite klipp också eftersom jag hade den förmånen att va med i världens mest underbaraste och fräsigaste lovsångsteam och sen dansade jag och Alicia även på ett möte :)

Save me from myself
Mighty to save
(Dans) All around the world

De va de :) Men som sagt, kanske kommer mer bilder senare ;)
Ciao!

Har jag lov..... ;)

Otroligt skönt och extremt välbehövt! En härligt blandning mellan att umgås med vänner, familjen och inte minst Pauline som är hemma denna veckan (:D), samt lite shopping, Hope-rep, utflykt mm. Men blir till att vara en massa vettig också hade jag planerat :) Alexandra goes pluggis! Ska njuta till fullo av det härligt vädret som vi kommer få njuta av heeeela veckan :D GÖTTKÖTT.

Ciao!

Behöver skratta. Denna hjälpte.

..Vill jag förflytta mig 2 månader fram i tiden.
..Vill jag att allt ska ha löst sig med skolan.
..Vill jag slippa all stress, press och panik.
..Vill jag att vi ska ha fått jobb och boende i Norge.
..Vill jag ha blivit antagen till Glimåkra.

 

Okej, vanligtvis är jag inte precis den typen som springer runt med en handväska runt armen och är sådär puttinuttig. Det är inte jag nånstans whatsoever. Miniväska funkar. Men annars är jag lite mer bekväm av mig :P hah ^^ Men nu räknar jag vad som finns i väskan till en typisk skoldag.

Brukar ofta få frågan va jag egentligen har i min väska eftersom den alltid väger fyrahundratjugosju kg, även de dagar jag bara behöver ha med mig ett notpapper? ...bra fråga, dvs. 

Det är givetvis olika från gång till gång, men detta är väl typ alltid grundkittet typ:

 

Almanacka
Pennskrin
Hårspray
Torrschampo
Kam
Solglasögon
Paraply
Handkräm
Deo
Tendercare
Spegel
Mobladdare
Hörlurar
Kortlek
Oriflamekatalog
Plastskedar
Gafflar
Tejp
Termometer
Fickkniv
Toffsar och spännen
Plånbok
Sminknecessär
Tågkort

Hm.. det är nog allt. Sen beroende på vilken dag, så tillkommer ju skolbocker och grejer till kommande prov om jag får tid till att plugga på tåget/hål/väntan på tåget. Vissa dagar hinner äter jag inte på skolan, så då brukar jag ta med nudlar också, eller om det blir långa dagar så åker en shake med.

Men that's it kan man säga :)

Är det nu man ska skriva var allt kommer ifrån?

Okej.. Let's give it a try!

 

 

Ehhhh.... Det gick inte så bra.. XP Fastnade på koftan.
Linnet kommer iaf från Gina Tricot, köpt i somras :P Det enda som är hyfsat nytt är byxorna som är köpt på H&M för 199 kr, och finns fortfarande ute i affär :)

Nu när jag ändå har lite nostalgi-feeling i mig, så backar jag bak enda till 9:an där jag har några goa minnen som rotas fram via den här videon :)


Så himla ful x) Men lite småkul :P

• Jag kan skaka på magen. Vet ej hur jag gör det, och kan inte förklara. Men darrar gör det minsann! :P hah

• Jag vill ha en tatuering. Har velat ha det sen jag va typ 11 år :P Det som hindrar mig är att jag vet inte var den ska vara eller hur den ska se ut XP

• Jag kan, utan problem få in flera salta pinnar på tvären i munnen. Mina kinder kan jämföras med en hamsters kinder kan man säga.

• Något som jag konstigt nog faktiskt tycker om, är att tränga mig fram bland folkmassor :P låter sjukt, men det är sant X) Som på typ konserter, i skolan, på tåget mm. Ta mig fram och slinka förbi helt enkelt :P

• Jag hatar att snyta mig på offentliga platser. Någon spärr jag har :P tycker det är pinsamt X) hah

• Jag är en riktig klätterapa, och har varit det sen jag var liten. Jag började klättra innan jag kunde gå :P Så fort jag ser ett stort fint klätter-vänligt träd eller nått så pirrar det i kroppen :] Lekplatser, klätterväggar, träd.. mmh!

• Jag älskar lukten när man precis tänt eller släkt en tändsticka :) vet ej vad som gör just den lukten speciell, men nått är det! ^^

• Jag älskar att gå barfota på sommaren! :) Särskilt att gå barfota på stora, runda, fina stenar/klippor precis vid vattnet ^^ myyys!

• Jag är väldig pillig :) Älskar att pyssla och peta. Höll på att pyssla och greja jättemycket när jag var liten! Riktigt uppfinningsrik var jag! Gjorde flera hem till mina leksaker, anordnade larm-system när man drog i handtaget på dörren, gjorde kreativa födelsedagskort mm, tog vad jag hittade och gjorde något av det helt enkelt :) Tyvärr blir det ju inte så mycket av just den sortens pyssel nu för tiden ;) Så nu "pysslar jag av mig" med glas&keramiken i skolan ist ;)

• När jag var liten kände jag mig utanför i min familj. För jag var den enda som inte hade glasögon.. Trodde det var något fel på mina ögon :P hah jag ville så gärna också ha glasögon som resten av min familj hade, så jag gjorde till och med ett par glasögon i lila, fluffiga piprensare! Spännande..... x)

Så, nu blev du 10 saker klokare om mig ;)
Ciao!

Jag kan ju börja med att säga att jag är kristen.
Är uppvuxen i en kristen familj och släkt. Att gå till kyrkan är något jag gjort sen jag var plutt. Allt det där "kristna" har kommit naturligt till mig kan man säga. Det blev en självklarhet för mig att tro på Gud, eftersom hela min familj och alla mina vänner gjorde det. Så hur kunde jag inte tro när det fanns så många mer runt omkring mig som var övertygade och trodde? Det har aldrig varit något som jag har gått runt och funderat på, finns Gud eller inte? För hur stor är chansen att så många kan ha fel? Och man kan bevisa att Gud finns, men inte att han inte finns.

Men även om jag växte upp i den "kristna världens", så har jag skapat en egen tro på Gud.
När jag var liten så var jag glutenallergiker. Och dem som känner till den sjukdomen lite mer, vet om att det är något som inte går över, eller något man kan växa ifrån. Har man det så har man det, kan inte göra något mer åt saken förutom att acceptera.
Jag hade iaf det. Och när jag säger hade, så menar jag att jag är helt och hållet fri från det nu.

När jag var 7 år (skulle fylla), så hände något med mig som rubbade hela min värld och förändrade hela min framtid.
Fram tills dess hade jag glutenallergi, men en gång i kyrkan efter jag hade kommit upp från söndagsskolan och gick in till mina föräldrar i kyrksalen, så såg jag att det satt fortfarande kvar folk i kyrkan och bad med en man som var där på besök.
Jag hade väl tydligen inte så jättestor koll på det då, så jag frågade mamma vad dem gjorde och varför. Jag fick förklarat för mig att dem bad. Varför? undrade jag. Där fick jag till svar att de kanske bad för att få hjälp, tacka för något, eller om de hade någon sjukdom eller ont någonstans.
Då frågade jag mamma om vi, tillsammans med mannen som var på besök, kunde be för min mage då, så att jag blev frisk.
Det var ju självklart att vi kunde det tyckte mamma. Så jag, mamma och pappa gick bort till mannen och pratade med honom, och dem alla bad för mig.

När vi kom hem tyckte jag att jag på direkten skulle få äta resten av familjens mat, för nu hade Jesus gjort mig frisk! Jag trodde verkligen på att Gud hade gjort mig frisk, för vi hade ju bett för det. Så nu ville jag också äta det alla andra fick äta.
Men det tvekade mina föräldrar lite på, såklart. Jag hade några veckor innan varit på ett barnkalas där vi hade fått cornflakes-chokladkakor, och i cornflakesen hade ju givetvis varit B-vitaminberikade (maltextrakt) vilket räckte för att jag skulle bli sjuk. Feber och ont i magen. Snabb reaktion, ungefär om om man har någon annan matallergi. Hela magslemhinnan blev retad. Så att låta mig äta deras mat, som de visste gjorde mig sjuk igen, var inte precis det mest optimala kanske. Så jag fick inte.

Jag fortsatte tjata, för jag var verkligen helt säker på att jag var frisk nu! Vi hade ju bett, och Gud hade besvarat min bön och gjort så att jag inte hade den dumma allergin mer.
Så efter tre dagar så fick jag ett par av deras spaghettitsar.. Tiden gick, och jag fick varken ont i magen eller blev sjuk. Ingenting hade hänt.
Vi provade igen, jag fick äta något mer utav deras mat. Det gick också bra. Vi fortsatte i det lugna tempot som sedan blev mer och mer. Och jag var fortfarande lika frisk som innan jag åt. Tillslut åt jag allt de dem åt!
Jag var inte sjuk längre, jag hade blivit fri från min allergi som man inte kan bli fri från!

Vi gick senare till docktorn och förklarade att jag inte var sjuk längre. Han trodde självklart inte på oss och förklarade att jag dessvärre skulle få leva med detta resten av mitt liv. Det går inte att bli fri från glutenallergi. Men tillslut förstod han att det verkligen va så som vi sa, och vi fick till svars "Ojdå, det är sånt vi får benämna mirakel". Och jag blev friskförklarad. 


Så hur kan jag tvivla på att Gud finns, när jag själv har varit med om ett mirakel? Jag har även varit med om gånger där man har bett för kompisar och deras sjukdomar har försvunnit. Jag lägger märke till i vardagen att Gud alltid finns där för mig och hjälper mig på vägen och ger mig styrka och kraft.
Det är omöjligt för mig att inte tro när jag har fått ett sånt stort bevis på att Gud finns.

Detta ämnet var konstigt nog ganska lätt för mig att komma på vad jag skulle berätta om.

Ett ögonblick som jag nog aldrig kommer att glömma var när jag fyllde 11 år och fick en kanin. Kanske kan bli lite töntigt, men det var väldigt speciellt för mig.

Både min mamma och syster är pälsdjursallergiker, och jag har alltid älskat djur och alltid velat ha ett eget litet husdjur. Men vem som helst kan förstå att det inte är världens smartaste grej att skaffa typ en hund om familjemedlemmar blir sjuka pga det. Det har liksom alltid varit "mamma & Pauline, eller husdjur.. Pick one!".
Så när alla andra barn fick en katt, hund, kanin, hamster osv.. så fick vi fiskar. Kul. Hur mysigt är det att gosa med en fisk liksom? Inte så mycket, nej.. Jag ville ha något mer luddigt. 

Eftersom min bästa vän hade en egen katt, och jag hela tiden såg hur mysigt och lockande det var, så ville jag ju ännu mer ha ett eget djur.
Men det kunde jag ju inte, och det förstod jag tillslut. Men det tog år för mig att verkligen förstå att jag inte kunde ha det, och även om jag var liten så förstod jag ändå att det skulle vara omöjligt för mig att ha en katt eller kanin eller något annat husdjur. Jag var väldigt väldigt ledsen över detta..


Men sen kom dagen jag fyllde 11 år.
Som alla andra mina födelsedagar blev det grattis på morgonen med fika på sängen och paket och hela familjen samlad och sådär. Men när alla paket var öppnade och allt var "klart" så sa mamma att jag skulle blunda för det var ett till paket, men det var svårt att slå in. Så det gjorde jag. Nästa sekund fick jag något tungt på min mage som halkade omkring och jag öppnade ögonen och såg att det var väärldens sötaste lilla dvärgvädur :D (kanin)
Detta var verkligen som att jag drömde! Det hela var så ofattbart för mig! Jag hade präntat i mig sen jag var liten att jag aldrig skulle få ett husdjur, och där blev min dröm till verklighet! Jag fick en egen liten bäbis! Jag blev så otroligt lycklig så tårarna bara rann!

Den känslan asså.. Kan även idag tänka tillbaka på just det ögonblicket och känna samma otroliga lyckliga känsla i mig. Och det bara för att jag fick en kanin!

 

Världens lyckligaste lilla 11-åring, nyvaken och dan, med ögonen fyllda med tårar och stort leende på läpparna och med sin då största önska i famnen!

Blev tipsad av Joel om den hära lilla donnan som är så sjukt duktig så man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. Vilken liten talang hon är! Lyssna bara :)


Vilken kontroll hon har över sin röst! Och var andas hon? Tjena asså vilka lungor och stöd tösen har!
Grejen är det att hon bara är 11 bast! :O Crazy.
Hon lär ju bli stor i framtiden om något!