AlexandraWedebrand

Nu ligger jag här i min säng i Glimåkra. Resan har gått bra, men när jag möttes av ett snöblandat duggregn när jag kom till Glimåkra kändes det lite surt. Jag hade föreställt mig ett vårfint och härligt Glimåkra. Hoppas på det imorn.

Under hela min färd hem till Glim har jag haft inställningen att jag ska gå och lägga mig så fort jag kommit hem. Men lite smått korkad som jag är så börjar jag direkt med att städa när jag kliver innanför min dörr. Why? Jag borde ju faktiskt sova!, tänker jag. Då sätter jag mig och börjar måla gamla konservburkar. När jag kommer på mig själv ha kommit ur kurs igen, suckar jag åt mig själv och försöker göra ett nytt fräst med vad jag borde göra. Jag lyfter jag på mig, går bort mot dörren med destination toaletten, fastnar på vägen, böjer mig ner till min väska, drar fram mina trasiga solglasögon (?). Då går jag tillbaka till platsen jag nyss reste mig ifrån, sätter mig där igen och börjar laga dem. Ännu ett "why?". Nu börjar jag bli lite irriterad på mig själv att jag verkligen inte kan göra vad jag borde nu och inte kan ta mig från punkt A till punkt B eftersom jag hittar fullt med andra saker att göra under tiden! Vad händer då tror ni? Jo, jag tar upp datorn för jag kommer på en massa grejer jag "måste fixa först". Och nu efter ett tag när jag gjort allt det så sitter jag fortfarande här och funderar över varför jag tagit mig tid till att skriva detta värdelösa inlägg om mina små kvällsproblem som ingen ändå vill läsa?! Klockan är halv tolv, jag ska upp tidigt imorn och jag har absolut ingen anledning till att vara vaken. Skärpning Skrangla. NU går jag och lägger mig. Punkt.

God natt!