AlexandraWedebrand

Jag har världens finaste man. Så är det bara. Han är så galet bra för mig att jag nästan blir mörkrädd varje gång jag inser det. Allt han gör. Allt han säger. Allt han är. Helheten av han blir en himla perfek andra hälft till mig. Allt stämmer med han. Varenda liten del. Och tanken med att jag faktiskt ska få dela resten av mitt liv med honom (med start om mindre än 5 månader, galet) gör mig så galet lycklig ända in i själen och ut. Vad har jag gjort för att förtjäna denna lycka? Hur kunde jag få en sån tur? Jag tackar Gud var dag för den här mannen som jag får kalla min.