"Du kan inte hindra fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan hindra dem att bygga bo i ditt hår"

När man inte kan förklara hur man känner så det går att förstå. När man inte exakt kan beskriva vad exakt det är som tynger. När man känner sig oförstådd så fort man öppnar munnen. När det bara känns fel. Det man gör. Det man säger. Det man tolkar. Det man tänker. När man också är medveten om att man förmodligen har fel. Att ens känsla och det man tror, inte är verklighet.

Allt det är bara nonsens. Bara en ond känsla. Bara dumma tankar. Allt är inte så illa. Inte alls faktiskt. Allt är väldigt bra egentligen. Bara den där känslan som trycker sig på då och då som är så fruktansvärt svår att kontrollera och hantera på rätt sätt. Hjärnspöken. Hjärnspöken som inbillar mig att jag inte kan. Att jag gör fel. Att jag säger fel. Att jag tänker fel. Det är bara skit. Jag kan visst. Jag är inte dum. Jag kan mer än vad jag tror. Jag klarar mer än vad jag tror. Jag är stark.

Men ändå kommer spökena när dem minst är välkomna. 




..Hate this part.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0