AlexandraWedebrand

Lucia igår. Det är lika med trötta esteter och mutare (musiktillägget). Full rulle hela dagen med föreställningar och övningar och projektdagar. Tidiga mornar och sena kvällar. Man blir äckligt trött, men himmel va jag älskar hela skiten! :D
Det är något särskilt med lucia, det är så fruktansvärt mysigt! Man lär känna fullt med folk som man bara ser hela tiden i korridorerna. Nu öppnar sej folk mer och tänker inte på att man faktiskt inte känner varandra :) Loveit!

Vi skulle mötas i kyrkan kl 6 för att värma upp och klä om, för att första föreställningen skulle dra igång vid 7.
Jag och Jacob tog 5.16-tåget, = brutalt trött! men en varm och helt tom kupé var uppskattad iaf :)

kl 7 drog första föreställningen igång för allmänheten. Mysigt värre! Nästa var kl 8 och det var för Katedralarna. Hmm. Jag kände mej faktiskt ganska stolt över mig själv för att jag inte hade satt mej ner nån gång under föreställningarna :) de tidigare två åren har jag fått sätta mej ner lite titt som tätt för att jag hållit på att svimma pga att jag knappt fått något syre mm, så de har susat i kupan ganska rejält. (och nej, jag är inte allmänt dålig för att jag inte klarat av att stå upp stilla i ca en timme och sjungit och haft 155 ljus runt omkring mig som tar allt syre och 155 sjungandes elever som också vill ha det lilla syret som finns kvar. Folk sätter sig ner hela tiden, men det syns inte eftersom vi är så många, och det är de vi blir tillsagda att göra om de snurrar)

Efter de två föreställningarna hade vi en "liten" break (typ sisådär 7-8 timmar), som det förmodligen är tänkt att man lite lätt ska kunna traska hem och sova och äta lite. Men det är inte så lätt att bara traska hem om man bor 50 min med tåg därifrån. Men vi åkte hem iaf. Och ca 4 timmar hemma till att spendera med att sova och äta, gjorde nytta!

Tillbaka till kyrkan, och dags att kötta igenom 4 till föreställningar.
Allt rullade på som det skulle, tills precis innan näst sista föreställningen då jag och 4 st mer tjejer råkade ut för en lite hiss-incident.. (A)
ENJOY!

10 min innan näst sista föreställningen, bara sista checken i spegeln innan showtime..
Det skulle vi aldrig gjort!
5 tjejer, fast i en pytteliten hiss på ca 4 kvadratmeter, i ca en halvtimme..


Jag och Sara skulle precis springa in i kyrkan för vår näst sista föreställning. Fast vi skulle bara kika in i hissen för en liten titt i en av de få speglarna som finns i huset där vi bytte om. I hissen stod Klara, Hanna och Lina intryckta också, och hade förmodligen samma tanke som vi hade.

Efter vi kommit in och började trängas om spegeln så gick hissdörrarna igen och vi började åka neråt (inget konstig än så länge).
Men så händer det lite mera märkliga, hissen stannar och "hoppar" upp och ner, som om vi slog i marken om och om igen. Så höll det på ett tag, och vi försökte trycka på knapparna för att åka upp eller stanna nere på bottenvåningen där vi antog att vi var, och få upp dörren. Men självklart hjälpte inget.

Där insåg vi att vi hade fastnat. Lägligt..

Vi fick för oss att de kanske var både någon nere och uppe som försökte trycka dit hissen (?), så vi skrek att dem skulle sluta trycka på knapparna. Men inget hände.
Sen kom Kajsa och Ullis och ropade till oss utifrån och dem fattade att vi satt fast, så dem sprang och hämtade hjälp.

Men det tog lite för lång tid tyckte vi så vi tryckte på nödalarm-knappen. Första tanken jag fick där var att nu måste väl alla tro att brandalarmet har gått och alla springer ut (alarmet lät gaaanska högt, iaf vad vi hörde inifrån hissen) haha! Men insåg att dem flesta var nog kanske redan ute ur byggnaden eftersom vi skulle börja precis då.

Efter ännu ett litet tag är det någon man som har kommit och står utanför hissen och börjar prata med oss. Kollade hur många vi var, och om vi hade gjort nått särskilt eller om det var någon som var lucia eller skulle spela/sjunga. Men det var det ju inte, så då blev det lite mer lugnt heh ;) och vi hade inte gjort något som orsakade att hissen fastnade. Han ringde några nummer fram och tillbaka för att skaffa hjälp, och även vaktmästaren kom.

Mannen som hade kommit visade sej vara Miriams pappa, och jag kan ju lugnt säga att vi alla fem totalt älskade honom efter hans lilla insatts! Han höll vårt humör uppe genom att underhålla oss med roliga historier, leka radiopratare eller nått, gjorde så att vi började sjunga mm. Stort tack till honom!!

Jag hade hela tiden haft kontakt med min mamma via sms under hela den hära tiden för jag visste att dem stod ute i kö för nästa föreställning då. Så helt plötsligt hörde jag att hon hade kommit dit också och pratade lite med oss.

Ett tag efter sa dem att de fanns lite folk där och också någon pappa som var och grejade i maskinrummet till hissen. (mina små aningar sa till mig att det förmodligen var min pappa som var där och grejade. Jag skulle inte precis bli förvånad om det var han).
Efter ett litet tag så fick dem äntligen upp dörren! och som jag trodde; det var min pappa och Magnus som hade varit där och pillat och fått upp dörren ^^

Detta kan vara det absolut roligaste under hela dagen! Hur stor är chansen liksom? 5 tjejer, fastnar i en pytteliten hiss, 10 min innan föreställning?! XD erkänn att det är lite komiskt ;)

Hade ju ingen aning om dom andra i kören fick nån info om vad som hade hänt. Men kunde ju bara ana att ryktena spred sig ganska fort, och hur dem lät vet jag ej. Men kan nog tänka mej att dom bjöd på många skratt! ^^ men det bjuder vi på!

Denna lilla händelse blir nog historia, och nånting kul att se tillbaka till. Särskilt vid lucia-tiderna :)
Minne för livet ^^

HAHAHAHAHAHA osv.. :P aja. Typiska grejer som lyckas hända mej.

Sista föreställningen fick vi iaf vara med på heh :)
FYYY VA GÖTT DET VAAR! :D den känslan alltså.. ^^
Hade mamma & pappa, Joel, Niclas, mormor & morfar, farmor & farfar som var där och kollade på mig, och Hanna som hade kollat på föreställningen innan (den jag missade) X)
Blev verkligen jätteglad att dem alla ville komma =]
Sen blev jag medplockad hem, och landade i Nybro runt halv 1. Sängen lockade nått så ofattbart!

Älskade dagen! Tack till alla som medverkade i att göra den minnesvärd <3

(Klicka på bilderna nedan för att få större)