30 dagar med bloggen - Ett ögonblick
Detta ämnet var konstigt nog ganska lätt för mig att komma på vad jag skulle berätta om.
Ett ögonblick som jag nog aldrig kommer att glömma var när jag fyllde 11 år och fick en kanin. Kanske kan bli lite töntigt, men det var väldigt speciellt för mig.
Både min mamma och syster är pälsdjursallergiker, och jag har alltid älskat djur och alltid velat ha ett eget litet husdjur. Men vem som helst kan förstå att det inte är världens smartaste grej att skaffa typ en hund om familjemedlemmar blir sjuka pga det. Det har liksom alltid varit "mamma & Pauline, eller husdjur.. Pick one!".
Så när alla andra barn fick en katt, hund, kanin, hamster osv.. så fick vi fiskar. Kul. Hur mysigt är det att gosa med en fisk liksom? Inte så mycket, nej.. Jag ville ha något mer luddigt.
Eftersom min bästa vän hade en egen katt, och jag hela tiden såg hur mysigt och lockande det var, så ville jag ju ännu mer ha ett eget djur.
Men det kunde jag ju inte, och det förstod jag tillslut. Men det tog år för mig att verkligen förstå att jag inte kunde ha det, och även om jag var liten så förstod jag ändå att det skulle vara omöjligt för mig att ha en katt eller kanin eller något annat husdjur. Jag var väldigt väldigt ledsen över detta..
Men sen kom dagen jag fyllde 11 år.
Som alla andra mina födelsedagar blev det grattis på morgonen med fika på sängen och paket och hela familjen samlad och sådär. Men när alla paket var öppnade och allt var "klart" så sa mamma att jag skulle blunda för det var ett till paket, men det var svårt att slå in. Så det gjorde jag. Nästa sekund fick jag något tungt på min mage som halkade omkring och jag öppnade ögonen och såg att det var väärldens sötaste lilla dvärgvädur :D (kanin)
Detta var verkligen som att jag drömde! Det hela var så ofattbart för mig! Jag hade präntat i mig sen jag var liten att jag aldrig skulle få ett husdjur, och där blev min dröm till verklighet! Jag fick en egen liten bäbis! Jag blev så otroligt lycklig så tårarna bara rann!
Den känslan asså.. Kan även idag tänka tillbaka på just det ögonblicket och känna samma otroliga lyckliga känsla i mig. Och det bara för att jag fick en kanin!
Ett ögonblick som jag nog aldrig kommer att glömma var när jag fyllde 11 år och fick en kanin. Kanske kan bli lite töntigt, men det var väldigt speciellt för mig.
Både min mamma och syster är pälsdjursallergiker, och jag har alltid älskat djur och alltid velat ha ett eget litet husdjur. Men vem som helst kan förstå att det inte är världens smartaste grej att skaffa typ en hund om familjemedlemmar blir sjuka pga det. Det har liksom alltid varit "mamma & Pauline, eller husdjur.. Pick one!".
Så när alla andra barn fick en katt, hund, kanin, hamster osv.. så fick vi fiskar. Kul. Hur mysigt är det att gosa med en fisk liksom? Inte så mycket, nej.. Jag ville ha något mer luddigt.
Eftersom min bästa vän hade en egen katt, och jag hela tiden såg hur mysigt och lockande det var, så ville jag ju ännu mer ha ett eget djur.
Men det kunde jag ju inte, och det förstod jag tillslut. Men det tog år för mig att verkligen förstå att jag inte kunde ha det, och även om jag var liten så förstod jag ändå att det skulle vara omöjligt för mig att ha en katt eller kanin eller något annat husdjur. Jag var väldigt väldigt ledsen över detta..
Men sen kom dagen jag fyllde 11 år.
Som alla andra mina födelsedagar blev det grattis på morgonen med fika på sängen och paket och hela familjen samlad och sådär. Men när alla paket var öppnade och allt var "klart" så sa mamma att jag skulle blunda för det var ett till paket, men det var svårt att slå in. Så det gjorde jag. Nästa sekund fick jag något tungt på min mage som halkade omkring och jag öppnade ögonen och såg att det var väärldens sötaste lilla dvärgvädur :D (kanin)
Detta var verkligen som att jag drömde! Det hela var så ofattbart för mig! Jag hade präntat i mig sen jag var liten att jag aldrig skulle få ett husdjur, och där blev min dröm till verklighet! Jag fick en egen liten bäbis! Jag blev så otroligt lycklig så tårarna bara rann!
Den känslan asså.. Kan även idag tänka tillbaka på just det ögonblicket och känna samma otroliga lyckliga känsla i mig. Och det bara för att jag fick en kanin!
Världens lyckligaste lilla 11-åring, nyvaken och dan, med ögonen fyllda med tårar och stort leende på läpparna och med sin då största önska i famnen!
Kommentarer
Trackback
