känslan av att äntligen lyckas.
När man försöker med något men misslyckas om och om igen. När man tappert försöker igen och tänker "denna gången kanske det funkar", men ändå så gör det inte det. Tillslut kämpar man fast man nästan vet hur det kommer sluta, men fortsätter ändå med den svaga tron om att man kanske lyckas. Man håller fortfarande modet uppe trots sina tidigare misslyckade försök. Man går in med inställningen att man ska lyckas och hoppas att man gör det. Men när man går in med en sån inställning blir det nästan ännu värre när det skiter sig. Det känns tungt.
Men när det väl vänder, när man väl lyckas.. Den glädjen går inte beskriva. Man känner sig stolt över sig själv. Man har äntligen lyckats. Hur litet och meningslöst det än handlade om, så har man ändå lyckats med någon man kämpat med. Man höll ut och fortsatte kämpa trots att det kändes tungt. Det är något att vara riktigt stolt över. Förhoppningsvis har man lärt sig något till nästa gång också, och därifrån kan det nästan bara bli bättre.
Men när det väl vänder, när man väl lyckas.. Den glädjen går inte beskriva. Man känner sig stolt över sig själv. Man har äntligen lyckats. Hur litet och meningslöst det än handlade om, så har man ändå lyckats med någon man kämpat med. Man höll ut och fortsatte kämpa trots att det kändes tungt. Det är något att vara riktigt stolt över. Förhoppningsvis har man lärt sig något till nästa gång också, och därifrån kan det nästan bara bli bättre.
"Ibland kostar det mer att vara feg än att hoppa i och se vad som händer"
Kommentarer
Trackback
